GBP - Brittiskt pund

Storbritanniens centralbank är Bank of England. Som den fjärde mest handlade valutan är det brittiska pundet den tredje mest hållna reservvalutan i världen. Vanliga namn för det brittiska pundet inkluderar Pound Sterling, Sterling, Quid, Cable och Nicker.

Betydelsen av det brittiska pundet
Det brittiska pundet är den äldsta valutan som fortfarande används idag, samt en av de mest vanligt konverterade valutorna. Falklandsöarna, Gibraltar och Saint Helena är alla knutna till GBP i paritet.

Tidig valuta i Storbritannien
Med sina ursprung som går tillbaka till år 760, introducerades Pound Sterling först som silverpenning, som spreds över de anglosaxiska kungadömena. År 1158 ändrades designen och istället för rent silver präglades de nya mynten av 92,5% silver och kom att kallas Sterling Pound. Silverpenningar var den enda myntningen som användes i England fram till att shilling introducerades 1487 och pundet, två år senare, 1489.

Brittiska pundsedlar och guldstandarden
De första papperssedlarna introducerades 1694, med deras lagliga grund som byttes från silver till guld. Bank of England, en av de första centralbankerna i världen, grundades ett år senare, 1695. Alla Sterling-sedlar var handskrivna fram till 1855, när banken började trycka hela sedlar. I början av 1900-talet började fler länder knyta sina valutor till guld. En guldstandard skapades, vilket möjliggjorde konvertering mellan olika länders valutor och revolutionerade handeln och den internationella ekonomin. Storbritannien antog officiellt guldstandarden 1816, även om det hade använt systemet sedan 1670. Styrkan hos Sterling som kom med guldstandarden ledde till en period av stor ekonomisk tillväxt i Storbritannien fram till 1914.

Det brittiska pundet och Sterlingområdet
Det brittiska pundet användes inte bara i Storbritannien, utan cirkulerade också genom kolonierna i det brittiska imperiet. De länder som använde pundet kom att kallas Sterlingområdet och pundet blev globalt populärt, hålls som en reservvaluta i många centralbanker. Men när den brittiska ekonomin började sjunka växte US Dollar i dominans. År 1940 knöts pundet till US Dollar med en växelkurs på 1 pund till 4,03 US Dollar och många andra länder följde efter genom att knyta sina respektive valutor. År 1949 devalverades pundet med 30% och en andra devalvering följde 1967. När det brittiska pundet decimaliserades och började flyta fritt på marknaden, 1971, avslutades Sterlingområdet. Efter det upplevde det brittiska pundet ett antal toppar och dalar.

• 1976: En sterlingkris uppstod och Storbritannien vände sig till Internationella valutafonden för ett lån
• 1988: GBP började skugga Deutsche Mark
• 1990: Storbritannien gick med i det europeiska växelkursmekanismen, men drog sig ur två år senare
• 1997: Kontroll av räntor blev Bank of Englands ansvar